.

I Lördags kväll blev det en sån där riktigt perfekt spotan kväll. Drog hem till fina Johanna på lite förkrök och drack vin och smått kejderökte och tog igen en massa skit. Sedan fick man i sig lite shots och sen var tanten redo för utgång. Uppe på Mobergs bland allt folk hittade jag min bästa fest kompis Grönan bestämde att vi skulle festa hela kvällen tillsamans tog i hand och Fuckade ur till det Det vet du och hade nog den roligaste kvällen på väldigt länge och vid sex slocknade jag till slut i min säng för att gå upp vid nio och jobba men jag satte mig på bussen till stan och jobba med en extrem huvudvärk och lagom snurrig men var så glad i alla fall.

Jag har kommit in i en sån period då jag bara vill sitta i kvälls solen och skriva och läsa. är inne i min trejde bok denna månad vilket bara kan betyd att min hjärna är i kaos med mig själv. men det är i kaoset man blir som mest motoverad och insperad till att kunna sätta sig ner och få ner nåt på pappret. det är också den lättaste vägen att komma bort och bara kunna gömma sig i bokpärmens skydd och glömma bort verkligheten. 

 

Jag hatar att gå runt och funder på saker det är kanske är därför jag en av dom få som går runt med en klump i magen över framtiden. Jag kommer gå ut med fruktansvärt dåliga betyg men jag har under detta år förståt att jag klara helt enkelt inte av att plugga så har inga planer att plugga vidare så jag bryr mig faktiskt inte, jag kommer ha flera runt om mig som kommer se ner på mig pågrund av det ovh jag hatar verkligen det där kravet att man ska kunna skryta med att man har den här utbildningen och jag har så himla bra och kredit jobb. Är det någonting jag bryr mig så lite om så är det vad folk kommer jobba med i framtiden man får göra vad man vill bara man är lycklig och om det kanske kan bli i mitt fall att jag sliter på samma jobb som nu bor i en liten skit lägenhet men får göra det jag älskar på sidan av så skulle det vara det mest underbara som hänt mig.

 

 Den åsikt jag bryr mig mest om det är min mammas och hon gav mig bara en lång kram och sa att du är nog en sån som inte behöver en satans utbildning för ett tråkigt jobb som inte kommer passa dig och sedan står du vid den punkt du står på nu. jag har ett mål och jag tänker inte ge upp för ens jag når botten eller når toppen.

 

Jag längtar till om några år då man kommer tillbaka till Norrtälje och får se om folk bara har pratat och berätta högt om allt dom ska göra efter studenten men får se vilka som har uppfyllt sina drömmar eller om dom blev kvar på samma ställe eller sitter fast på någon högskola. Jag är dock bara orolig att jag kan vara en av dom personerna som blir kvar men jag tror att jag skulle falla in i väggen av utråkan om jag ska forsätta se samma gamla gator som förut och samma vanliga människor.

 

Jag ska någonstans men jag vet inte vart än men jag tänker inte stressa mig fram ett svar jag ska ta studenten, jobba som ett svin ett tag och sedan hoppas jag att jag inte kommer spendera 2014 i denna stad eller detta land

Efter fem månaders kamp låg jag nu ännu en gång på golvet på denna lilla toaletten och skackade så att jag knappt fick fram någon luft. Mitt hjärta bultade så hårt att om jag hade kraft att titta ner mot min bröstkorg så skulle jag kunna se dess hårda slag. Mina ögon sved av alla tårar och mina ögonlock hade börjat svullnat upp och blev allt tyngre att hålla sig öppna. Alla smärta som samlads i min kropp kändes en atombomb som legat och tickat och någon bara hade sutit och väntat tils jag hade fått nog och sprängs för att få mig att falla till botten igen.

 

Efter vad som kändes som flera timmar men kan bara ha varit några minuter kunde jag vände mig om och lägga mig på rygg, mina armar hade domnat bort och min andning blev bara svagare för varje andetag jag lyckades få fram. Jag hade inte ens kraft att ropa efter hjälp av mina sovande föreldrar på övervåning. Jag låg bara där och allt blev bara suddigare och gråare jag kunde bara ligga där och titta upp i det fula källartaket bara önskade att det skulle falla ner och krossa mig snabbt. 

Jag kämpade så länge jag orkade för att hålla mina ögon öppna men mina ögonlock orkade inte till slut och det sista jag kände innan jag somnade var min tårar som började torka längst mina kinder.

 

Jag kände hur en människa sakta lad sig ner brevid mig och drog sin hand försiktigt över min kind och torkade bort dom sista tårarna under mina ögon, människans lukt kunde jag känna igen på en mils avstånd, den lukt som jag velat känt i flera månader men som just nu skrämade mig. Människan la en arm om min midja och drog mig till sin kropp och jag kände den trygghet och den värme som jag saknat och velat ha nära så länge. Männsikan kysste mina läpparna lätt och viskande i mitt öra att jag kommer alltid skydda dig men jag tänker inte låta dig ge mig den chansen öppna dina ögonlock så att jag kan få se dina ögon igen.

 

Jag gjorde som jag blivit tillsagt och slock upp mina ögon men då låg jag där ensam på samma golv och tittade upp i samma tak som förut. Jag reste mig upp och låste upp dörren och gick ut. jag slocks av den ljusa vår morgonsolen menads jag släppade min kropp in i mitt rum och började leta bland mina tabletter, jag hittade den kartong som stått orörd så länge att det hade bildats ett tjockt lager damm på ovansidan. jag la mig ner på sängen för att invänta tablettens verkan och jag kunde till slut känna hur min kropp började slappna av igen. Jag tog min mobil och mina cigg och smög försiktigt upp för trappen och låste upp dörren och gick ut på trappen. Jag satte mig ner på en av stolarna, tände en cigg, låste upp min mobil och började leta igenom mina kontakter tills jag hittade numret till den personen som brukade vara den som förstod mig i dessa lägen, den som sett mig i detta läge men som skulle vara denna sista personen som skulle svara om den såg mitt namn på skärmen klockan 05.42 en tidig torsdag morgon.

 

 

 

 

 

 

Hejhej i går kväll slängde jag mig i sängen efter att ha spenderat fyra helt underbara dagar i London med en massa shopping, ätit för mycket mat och druckit för mycekt bärs och rökt för många cigg men framför allt såg vi one direction kommer vara svårt att hitta något som slår det för det var så himla sjukt/underbart/fantastikt bra och hela den dagen är en av dom bästa i mitt liv. Det hela börajde med att när vi kom till O2 arenan så vi skulle gå och köpa kaffe och det låg två fik precis brevid varandra och vid den ena var det kö ända ut på gatan så vi gick in på den andra och det första jag såg när kom in där var Josh Devine!!!! (Bara riktiga 1D Fan kan fatta det stora med att träffa honom) och vi fick ta bild och grejer med honom han gick sedan ut från fiket och drog upp sin luva så att ingen skulle kunna se honom så vi var nog några få som fick träffa honom då!!! och sen det bästa av allt var konserten kan inte ens förklara va bra det var vi va under några minuter bara tio meter i från dom då dom åkte på en grej så dom åkte över hela mitten av arenan det var så sjukt!!!! Jag hade dock ingen bra kamera med mig så jag hoppas jag kan få alla bilder som Sara tog för i hennes kamera ligger den magiska bilden med Josh!!

 

Sen lyckades vi shoppa i nio timmar och utslagna och slut i både armar och ben möte vi upp Eve och Sofie och myste på min nya favvo Pub i London käkade riktiga brittisk mat och drack bärs och små raggade på dom snygga killarna i baren!!!Hela resan var helt underbar och jag vill bara boka nästa resa dit igen snart för det är verkligen ett av världens bästa ställen!!!!

 

Hej ni vet när man sitter och små garvar för sig själv när man ser en gamling som smsar jätte sakta med en knapptelefon. dom senaste dagarna har det varit jag för första gången på fem år använder jag en gammal sony ericsson och som jag håller på att avlider. men på onsdag kan jag pinsamt nog känna mig hel igen när jag hämtar min iphone som blivit lagade. 

 

Förutom mobil problem så rullar väl livet på jag var på praktik förra veckan skulle vart i tre veckor till men som vanligt ska det alltid bli problem för mig så nu blir det tre veckor i skolan i stället. känner att jag heller är här en att vara på det där företaget.

Om 17 dagar så sitter vi nu på plannet till London vill bara hoppa av gläjde åt den tanken det kommer bli så satans kul och jag kommer åka med bästa sällskapet man kan tänka sig. Skulle göra allt för att sitta på en pub och dricka en bärs nu men som sagt bara 17 dagar kvar!!! AHHHH!!!!!!

 

Har även en plan för att fördriva dessa veckor kvar i skolan till att för en gång skulle vara jobbigt aktiv på denna blogg!!! så watch out bröder!!!! 

Känslan att inte veta hur man ska bete sig ka nog vara det värsta som finns. Jag är rastlös och förvirrad om allt jag har alltid haft en fast punkt hur jag vill att allt ska vara och hur jag själv ska vara vilket betyder att jag gömmer den största delen av mig själv och vissar bara små delar av vad jag känner. Jag skulle nog chocka dom flesta om dom visste om allt jag går och håller gömt i min hjärna och framförallt mitt hjärta. Men på senaste tiden har jag inte orkat hålla min mur uppe längre och jag kommer på mig själv att jag kan berätta saker för männiksor vid så fel tidpunkter som t.ex. på en liten balkong på en klassfest eller ute på en trapp på en middag med ett par glas vin snurrandes i huvudet. jag måste bygga upp muren igen och säkra den hårt för jag klara inte av att förlora mer av mig själv!!! Jag vill bara kom till ett nytt stället och presnterar mig och berätta att så här är jag och så här tycker jag och om det är svårt för dig att förstå det så försvinn på en gång.

 

Och sen är jag jävligt less på att hela tiden bli avbruten när jag vill berätta nåt får knappt berätta hälften av det jag vill ha sagt innan nån alltid helt plöstligt ska berätta nåt som är mycket mer intressant än det jag pratar om tack Lovisa för att du tar en extra titt och kollar till mig i vissa situationer dina starkande ord får mig jämt  att försöka växa till mig och sträcka lite mer på ryggen tack för det!!!!

tjena alla människor där ute!!! jag njuter förtillfället av ett behövligt lov som är uppbokat från i fredags tills på söndag och jag har det så bra. fredag började med att jag och Sofia drog runt i staden och hamnade hemma hos Ivars på ett kopp kaffe och ett glas vin och bara myste. sedan möte vi upp Mattey och Linnea och hamnade på Åtellet tills vi drog hem sent på kvällen. Lördagen bestod av att Bordern och Lisa fisa flyttade in alla sina grejer och bosate sig här igen för en månad framåt och jag smet upp till Matte i flyttkaoset. kvällen bestod av en sjukt god middag och underbart sällskap hemma hos Erika och jag skrattade tills magen gjorde ont med Hanna ute på trappen. Sedan fankades det fest hos Qvarten där en massa fint folk samlats och vi drack shotar och rökte på hans lilla mini balkong. Vid tre somnade jag yr och lycklig men förvänatade mig en jobbig bakfylla på jobbet.

 

men ibland har man tur och jag vaknade med lite huvudvärk och små trött men inge mer så jag skuttade nästan fram till bussen och drog igenom en himla rolig dag på jobbet. Natten gick åt till att kolla på oscars galan och vid halv sju på morgonen somnade jag helt utslagen. Måndagen gick åt att snytta mig en gång i minuten och nästintill hosta sönder mina lungor då en satans förkyldning kom för att försöka förstöra mitt lov men jag tog mig ner på stan och mötte upp Ivar och My på en kaffe och cigg i solen. Idag har jag jobbat med knappt nån röst och känt mig allmänt äcklig bland gästerna men men va gör man inte för pengar till London resan. Nu ska jag kurra in mig i en filt och dricka en massa te och kolla på film. i morrn ska det åkas till Stockholm för mysdag med Julia och Ivar. Puss puss 

 

När jag väl kom in på tomten så såg jag honom liggandes på trappen i fosterställning. Han såg så ömtålig ut hans hår låg blött över hans kinder av alla tårar som rann längst hans ansikte, hela hans kropp skakade och han höll sina händer för sina ögon som ett litet barn när dom försöker gömma sig. Jag tog försiktigt tag om hans händer och fick honom att sätta sig upp. Jag la mina armar runt hans nacke och försökte göra mig så stor som möjligt så att han skulle kände sig trygg. Lugn vännen du behöver inte gråta mer viskade jag i hans öra medans jag lät mina egna tårar falla ner för mina kinder igen.