.

Efter fem månaders kamp låg jag nu ännu en gång på golvet på denna lilla toaletten och skackade så att jag knappt fick fram någon luft. Mitt hjärta bultade så hårt att om jag hade kraft att titta ner mot min bröstkorg så skulle jag kunna se dess hårda slag. Mina ögon sved av alla tårar och mina ögonlock hade börjat svullnat upp och blev allt tyngre att hålla sig öppna. Alla smärta som samlads i min kropp kändes en atombomb som legat och tickat och någon bara hade sutit och väntat tils jag hade fått nog och sprängs för att få mig att falla till botten igen.

 

Efter vad som kändes som flera timmar men kan bara ha varit några minuter kunde jag vände mig om och lägga mig på rygg, mina armar hade domnat bort och min andning blev bara svagare för varje andetag jag lyckades få fram. Jag hade inte ens kraft att ropa efter hjälp av mina sovande föreldrar på övervåning. Jag låg bara där och allt blev bara suddigare och gråare jag kunde bara ligga där och titta upp i det fula källartaket bara önskade att det skulle falla ner och krossa mig snabbt. 

Jag kämpade så länge jag orkade för att hålla mina ögon öppna men mina ögonlock orkade inte till slut och det sista jag kände innan jag somnade var min tårar som började torka längst mina kinder.

 

Jag kände hur en människa sakta lad sig ner brevid mig och drog sin hand försiktigt över min kind och torkade bort dom sista tårarna under mina ögon, människans lukt kunde jag känna igen på en mils avstånd, den lukt som jag velat känt i flera månader men som just nu skrämade mig. Människan la en arm om min midja och drog mig till sin kropp och jag kände den trygghet och den värme som jag saknat och velat ha nära så länge. Männsikan kysste mina läpparna lätt och viskande i mitt öra att jag kommer alltid skydda dig men jag tänker inte låta dig ge mig den chansen öppna dina ögonlock så att jag kan få se dina ögon igen.

 

Jag gjorde som jag blivit tillsagt och slock upp mina ögon men då låg jag där ensam på samma golv och tittade upp i samma tak som förut. Jag reste mig upp och låste upp dörren och gick ut. jag slocks av den ljusa vår morgonsolen menads jag släppade min kropp in i mitt rum och började leta bland mina tabletter, jag hittade den kartong som stått orörd så länge att det hade bildats ett tjockt lager damm på ovansidan. jag la mig ner på sängen för att invänta tablettens verkan och jag kunde till slut känna hur min kropp började slappna av igen. Jag tog min mobil och mina cigg och smög försiktigt upp för trappen och låste upp dörren och gick ut på trappen. Jag satte mig ner på en av stolarna, tände en cigg, låste upp min mobil och började leta igenom mina kontakter tills jag hittade numret till den personen som brukade vara den som förstod mig i dessa lägen, den som sett mig i detta läge men som skulle vara denna sista personen som skulle svara om den såg mitt namn på skärmen klockan 05.42 en tidig torsdag morgon.