.

I Lördags kväll blev det en sån där riktigt perfekt spotan kväll. Drog hem till fina Johanna på lite förkrök och drack vin och smått kejderökte och tog igen en massa skit. Sedan fick man i sig lite shots och sen var tanten redo för utgång. Uppe på Mobergs bland allt folk hittade jag min bästa fest kompis Grönan bestämde att vi skulle festa hela kvällen tillsamans tog i hand och Fuckade ur till det Det vet du och hade nog den roligaste kvällen på väldigt länge och vid sex slocknade jag till slut i min säng för att gå upp vid nio och jobba men jag satte mig på bussen till stan och jobba med en extrem huvudvärk och lagom snurrig men var så glad i alla fall.

Jag har kommit in i en sån period då jag bara vill sitta i kvälls solen och skriva och läsa. är inne i min trejde bok denna månad vilket bara kan betyd att min hjärna är i kaos med mig själv. men det är i kaoset man blir som mest motoverad och insperad till att kunna sätta sig ner och få ner nåt på pappret. det är också den lättaste vägen att komma bort och bara kunna gömma sig i bokpärmens skydd och glömma bort verkligheten. 

 

Jag hatar att gå runt och funder på saker det är kanske är därför jag en av dom få som går runt med en klump i magen över framtiden. Jag kommer gå ut med fruktansvärt dåliga betyg men jag har under detta år förståt att jag klara helt enkelt inte av att plugga så har inga planer att plugga vidare så jag bryr mig faktiskt inte, jag kommer ha flera runt om mig som kommer se ner på mig pågrund av det ovh jag hatar verkligen det där kravet att man ska kunna skryta med att man har den här utbildningen och jag har så himla bra och kredit jobb. Är det någonting jag bryr mig så lite om så är det vad folk kommer jobba med i framtiden man får göra vad man vill bara man är lycklig och om det kanske kan bli i mitt fall att jag sliter på samma jobb som nu bor i en liten skit lägenhet men får göra det jag älskar på sidan av så skulle det vara det mest underbara som hänt mig.

 

 Den åsikt jag bryr mig mest om det är min mammas och hon gav mig bara en lång kram och sa att du är nog en sån som inte behöver en satans utbildning för ett tråkigt jobb som inte kommer passa dig och sedan står du vid den punkt du står på nu. jag har ett mål och jag tänker inte ge upp för ens jag når botten eller når toppen.

 

Jag längtar till om några år då man kommer tillbaka till Norrtälje och får se om folk bara har pratat och berätta högt om allt dom ska göra efter studenten men får se vilka som har uppfyllt sina drömmar eller om dom blev kvar på samma ställe eller sitter fast på någon högskola. Jag är dock bara orolig att jag kan vara en av dom personerna som blir kvar men jag tror att jag skulle falla in i väggen av utråkan om jag ska forsätta se samma gamla gator som förut och samma vanliga människor.

 

Jag ska någonstans men jag vet inte vart än men jag tänker inte stressa mig fram ett svar jag ska ta studenten, jobba som ett svin ett tag och sedan hoppas jag att jag inte kommer spendera 2014 i denna stad eller detta land

Efter fem månaders kamp låg jag nu ännu en gång på golvet på denna lilla toaletten och skackade så att jag knappt fick fram någon luft. Mitt hjärta bultade så hårt att om jag hade kraft att titta ner mot min bröstkorg så skulle jag kunna se dess hårda slag. Mina ögon sved av alla tårar och mina ögonlock hade börjat svullnat upp och blev allt tyngre att hålla sig öppna. Alla smärta som samlads i min kropp kändes en atombomb som legat och tickat och någon bara hade sutit och väntat tils jag hade fått nog och sprängs för att få mig att falla till botten igen.

 

Efter vad som kändes som flera timmar men kan bara ha varit några minuter kunde jag vände mig om och lägga mig på rygg, mina armar hade domnat bort och min andning blev bara svagare för varje andetag jag lyckades få fram. Jag hade inte ens kraft att ropa efter hjälp av mina sovande föreldrar på övervåning. Jag låg bara där och allt blev bara suddigare och gråare jag kunde bara ligga där och titta upp i det fula källartaket bara önskade att det skulle falla ner och krossa mig snabbt. 

Jag kämpade så länge jag orkade för att hålla mina ögon öppna men mina ögonlock orkade inte till slut och det sista jag kände innan jag somnade var min tårar som började torka längst mina kinder.

 

Jag kände hur en människa sakta lad sig ner brevid mig och drog sin hand försiktigt över min kind och torkade bort dom sista tårarna under mina ögon, människans lukt kunde jag känna igen på en mils avstånd, den lukt som jag velat känt i flera månader men som just nu skrämade mig. Människan la en arm om min midja och drog mig till sin kropp och jag kände den trygghet och den värme som jag saknat och velat ha nära så länge. Männsikan kysste mina läpparna lätt och viskande i mitt öra att jag kommer alltid skydda dig men jag tänker inte låta dig ge mig den chansen öppna dina ögonlock så att jag kan få se dina ögon igen.

 

Jag gjorde som jag blivit tillsagt och slock upp mina ögon men då låg jag där ensam på samma golv och tittade upp i samma tak som förut. Jag reste mig upp och låste upp dörren och gick ut. jag slocks av den ljusa vår morgonsolen menads jag släppade min kropp in i mitt rum och började leta bland mina tabletter, jag hittade den kartong som stått orörd så länge att det hade bildats ett tjockt lager damm på ovansidan. jag la mig ner på sängen för att invänta tablettens verkan och jag kunde till slut känna hur min kropp började slappna av igen. Jag tog min mobil och mina cigg och smög försiktigt upp för trappen och låste upp dörren och gick ut på trappen. Jag satte mig ner på en av stolarna, tände en cigg, låste upp min mobil och började leta igenom mina kontakter tills jag hittade numret till den personen som brukade vara den som förstod mig i dessa lägen, den som sett mig i detta läge men som skulle vara denna sista personen som skulle svara om den såg mitt namn på skärmen klockan 05.42 en tidig torsdag morgon.