.

Hej ni vet när man sitter och små garvar för sig själv när man ser en gamling som smsar jätte sakta med en knapptelefon. dom senaste dagarna har det varit jag för första gången på fem år använder jag en gammal sony ericsson och som jag håller på att avlider. men på onsdag kan jag pinsamt nog känna mig hel igen när jag hämtar min iphone som blivit lagade. 

 

Förutom mobil problem så rullar väl livet på jag var på praktik förra veckan skulle vart i tre veckor till men som vanligt ska det alltid bli problem för mig så nu blir det tre veckor i skolan i stället. känner att jag heller är här en att vara på det där företaget.

Om 17 dagar så sitter vi nu på plannet till London vill bara hoppa av gläjde åt den tanken det kommer bli så satans kul och jag kommer åka med bästa sällskapet man kan tänka sig. Skulle göra allt för att sitta på en pub och dricka en bärs nu men som sagt bara 17 dagar kvar!!! AHHHH!!!!!!

 

Har även en plan för att fördriva dessa veckor kvar i skolan till att för en gång skulle vara jobbigt aktiv på denna blogg!!! så watch out bröder!!!! 

Känslan att inte veta hur man ska bete sig ka nog vara det värsta som finns. Jag är rastlös och förvirrad om allt jag har alltid haft en fast punkt hur jag vill att allt ska vara och hur jag själv ska vara vilket betyder att jag gömmer den största delen av mig själv och vissar bara små delar av vad jag känner. Jag skulle nog chocka dom flesta om dom visste om allt jag går och håller gömt i min hjärna och framförallt mitt hjärta. Men på senaste tiden har jag inte orkat hålla min mur uppe längre och jag kommer på mig själv att jag kan berätta saker för männiksor vid så fel tidpunkter som t.ex. på en liten balkong på en klassfest eller ute på en trapp på en middag med ett par glas vin snurrandes i huvudet. jag måste bygga upp muren igen och säkra den hårt för jag klara inte av att förlora mer av mig själv!!! Jag vill bara kom till ett nytt stället och presnterar mig och berätta att så här är jag och så här tycker jag och om det är svårt för dig att förstå det så försvinn på en gång.

 

Och sen är jag jävligt less på att hela tiden bli avbruten när jag vill berätta nåt får knappt berätta hälften av det jag vill ha sagt innan nån alltid helt plöstligt ska berätta nåt som är mycket mer intressant än det jag pratar om tack Lovisa för att du tar en extra titt och kollar till mig i vissa situationer dina starkande ord får mig jämt  att försöka växa till mig och sträcka lite mer på ryggen tack för det!!!!