.

Heje!!! ännu en vecka lider mot sitt slut och av nån andelning så känns det som denna har vart väldigt lång men väldigt bra. Denna vecka har kommit med en efterskolan plugg kväll då några av oss satt kvar i skolan och gjorde klart grejer och käkade middag sent efter alla andra gått hem. Har käkat middag på G och sedan vart på bio med modern min. jag har käkat sen lunch på kina krogen med Ztina där vi sedan satt i två timmar och drog igenom allt. Jag och Julia kom till skolan en av dagarna i nästan exakt liknande kläder. Har vart på en jätte lång promenad i kylan med extrabrorsan. Jag blev hemma i fredags pågrund av en lång natt utan sömn och mycket ångest och oro i kroppen så ville mamma att jag skulle stanna hemma så det ända jag gjorde under dagen var att gå en promenad genom staden som är så himla vacker när det är 15- och sol. Jag spenderade fredags kvällen med mina BBs ute hos Sara men råkade dock somna när vi kollade på film så var nog ett fruktansvärt tråkigt sällskap, trodde jag skulle dö när man gick ut och rökte i 25-, jag jobbade hela lördagen och denna dag har jag för första gången på flera veckor spenderat åt att äta chips och dricka cola framför tvn hela dagen och gud så värt det var. 

 

Jag sa häromdagen att 2012 känns som en ända stor röra och jag har inte gjort någonting. Men idag satt jag mig och kollade igenom min bilder på mobilen och blev kvar i över en timme och kollade på allt från fina bilder från den lugnaste och finaste sommarn jag vart med om till alla bilder från 18 års festerna och har rört mig som en säl av skratt av alla äckliga, sjuka, men fruktansvärt underbara fyllevideos som alltid ska filmas på väg till/från festerna. Men jag får även smärta i magen när jag ser på vissa av bilderna, bilderna från min farfars begravning, sista bilden på mig och kim, bilder då jag själv är med från början av september till början av december får mig att bara vilja skrika rakt ut då det var den värsta perioden i mitt liv jag kunde inte ens få spendera min födelsedag utan att gråta mig till sömn. Jag skulle göra allt för att få göra om dessa månader och försökt hjälpa mig själv i stället för att dragit runt med mitt fejk leende. Mina ärr på armarna kommer alltid förfölja mig med minnen från där här tiden.

 

Men jag har förståt idag att detta år handlar inte om dom sista månaderna utan det finns 8 till och jag kommer ihåg denna dag för ett år sedan då jag vaknade bakfull men så himla glad efter en av dom roligaste festerna jag vart på. Jag spenaderad hela vintern/våren/sommarn till att gå på 18 års fester innan alla andra som kunde drog ut på krogen. jag spendenderad en kall april kväll i april ut i velända hos Sofia som fyllde år och det var där som jag vill säga var där jag fick upp ögonen för henne och jag skulle inte ha klarat av detta år utan henne, jag har fått bott i hennes hus så mycket jag velat, vi spenderad våra två veckor ledigt i sommars med att sitta ihop 24/7 och vi levde på vägen i hennes bil och vi drog bara runt och gjorde precis som vi ville. Det var även i denna vända som jag fick upp ögonen för the Swagmaster själv Sara som fick mig att lyssna på one direction skrattande åt ett pojkband började kollade upp dom, det hela slutade med att jag, sara och Julia bokade biljter till London till April då vi ska dom live. 

 

2012 var året jag förlorade flera vänner på flera olika sätt. Jag har valt att hålla mig från vissa, vissa har jag helt enkelt tappat på vägen men jag har nog aldrig träffat och lärt känna så mycket folk under ett år förut. med en öl i ena handen och en cigg i den andra spenaderad jag flera timmar i en hammock med Lovisa och jag hittade för första gången en människa som var läskigt lik mig, hon har stått för dom sjukaste stunderna detta år och vi avslutade nästan detta år med att tatuera oss tillsamans under en efterfest fulla och äckliga av en snubbe med en cigg i munnen hela tiden och en flaska rödtjut brevid sig. 

 

Detta var även året jag fick en till familj vid namn MP10 från att gått i samma klass i två år och var lite små grupperad så hände nåt i höstast som gjorde att vi nästan alla kom ihop jag vet inte om det var att vi var många som under denna tid mådde väldigt dåligt och vi hittade stöd i varandra eller om det var nåt som gjorde det men jag känner mig alltid lite tryggare och lugnare när jag går igenom dörren till mediakorridoren för jag vet att om det skulle brista så finns det alltid nån där som kan få upp mig på bennen igen och jag vet jag skulle göra precis samma sak för många av dom också.

 

2013 har jag ingen aning om hur det kommer se ut jag kan om några månader stå på ett flag och skrika med mina klasskamrater eller så kan jag springa runt på gatorna i London eller på nån helt annan plats. jag är för första gången på länge inte rädd för framtiden jag vill bara ta livet som det kommer, just nu så känner mig så bekväm med allt, jag har nog aldrig vart så här lugn med tankar jag gillar livet som är just och jag är för första gången spänd på att se vad livet har att ge mig. 

 

Det jag vill lyckast mest med detta år så är det jag måste börja ta vara på det jag har och försöka vinna tillbaka dom få vännerna som jag verkligen vill ha tillbaka för det finns några som jag saknar så sjukt mycket och när allt blev för mycket så stängde jag in mig på nåt sätt och jag har nu förståt hur mycket jag har tappat och skäms för att jag inte funnits där för vissa som jag vill göra allt för att dom ska vara lyckliga och glada men i tidigit i morgonbitti ska jag gå på en lång promenad genom staden och försöka få ordning på allt.