.

När jag väl kom in på tomten så såg jag honom liggandes på trappen i fosterställning. Han såg så ömtålig ut hans hår låg blött över hans kinder av alla tårar som rann längst hans ansikte, hela hans kropp skakade och han höll sina händer för sina ögon som ett litet barn när dom försöker gömma sig. Jag tog försiktigt tag om hans händer och fick honom att sätta sig upp. Jag la mina armar runt hans nacke och försökte göra mig så stor som möjligt så att han skulle kände sig trygg. Lugn vännen du behöver inte gråta mer viskade jag i hans öra medans jag lät mina egna tårar falla ner för mina kinder igen.


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0